Hur tar man nästa steg i klimatarbetet när de mest uppenbara åtgärderna redan är genomförda? För många företag ligger den stora utmaningen i scope 3 – utsläppen som uppstår i värdekedjan utanför den egna verksamheten. I denna medlemsreflektion delar Tove Nilstun, grundare av Emission Twin, sina perspektiv på varför så många organisationer kör fast i arbetet med scope 3, och vad som krävs för att komma vidare.
När de enklaste utsläppsminskningarna redan är gjorda
Många företag har kommit en bra bit i sitt klimatarbete. De har satt mål, räknat på sina utsläpp och gjort mycket av det som går att göra i den egna verksamheten. Men sedan blir det ofta svårare.
Den stora utmaningen ligger sällan i scope 1 och 2. Den ligger i allt som köps in: material, komponenter, transporter, tjänster och produkter från leverantörsledet. Alltså i scope 3. Och det är ofta där företag kör fast.
Inte för att viljan saknas, utan för att underlaget är för svagt. Många utsläppsberäkningar bygger fortfarande på schabloner och data som samlas in retroaktivt, ofta i Excel. Det är ett rimligt sätt att börja, men det räcker inte för den som vill ställa om på riktigt.
Det går inte att ställa om med schabloner
För att faktiskt sänka utsläppen räcker det inte att veta ungefär. Man behöver veta var i värdekedjan utsläppen uppstår, vilka leverantörer eller material som driver dem, vilka förändringar som ger störst effekt och hur företag i värdekedjan kan samarbeta för att nå klimatmålen.
Klimatberäkningar behöver gå från statiska dokument till levande beslutsunderlag. Från PDF:er och Excelfiler till digitala modeller av hur produkter och värdekedjor faktiskt ser ut. Från schabloner till data som går att använda för att prioritera och simulera utsläppsminskningar i praktiken.
Ett företags scope 1 är ett annat företags scope 3
I grunden är det ganska enkelt: utsläpp uppstår längs fysiska produkters livscykel, från råvara och tillverkning till användning och slutskede. Och ett företags scope 1-data är ett annat företags scope 3-data. Om den resan beskrivs digitalt på rätt sätt blir det möjligt att fånga data där den uppstår, dela den mellan aktörer och se var åtgärder gör störst nytta.
Det är därför vi arbetar med digitala tvillingar av värdekedjor, digitala modeller som speglar hur produkter och processer faktiskt ser ut längs hela leverantörskedjan. En karta som gör det möjligt att se var utsläppen uppstår, simulera vad som händer om man byter leverantör eller material och samarbeta kring minskningar i stället för att räkna var för sig.
Nu testar vi detta i en verklig värdekedja
Just nu testar vi detta i praktiken i ett pilotprojekt tillsammans med GoClimate och Skogstekniska klustret, ett innovationskluster för företag som utvecklar teknik för framtidens skogsbruk. Projektet kombinerar automatiserade utsläppsberäkningar på företagsnivå med digitala tvillingar av värdekedjor på produktnivå, som gör utsläppen i scope 3 transparenta och användbara för samarbete och styrning.
Det vi utforskar handlar dock inte bara om teknik. Lika viktigt är det organisatoriska: vem äger datan, vad är rimligt att dela och hur skapar man incitament för att minska utsläpp tillsammans i värdekedjan?
Om företag ska lyckas sänka utsläppen i scope 3 räcker det inte att räkna bättre var för sig. Värdekedjor behöver förstå mer tillsammans.
Det är den förflyttningen vi på Emission Twin vill bidra till.
Vill du veta mer? Tveka inte att höra av dig eller läs mer här.
Tove Nilstun
Grundare och CPO, Emission Twin